En orienteringskarta är en mycket detaljerad terrängkarta, ritad för att man ska kunna läsa den i farten. Den skiljer sig från både friluftskartor och vanliga topografiska kartor: allt som påverkar vägvalet — stenar, sänkor, stigar, vegetationens täthet — finns med, och allt ritas enligt en internationell standard så att en karta i Sverige läses exakt likadant som en i Nya Zeeland.
Färgerna gör jobbet
Det första man lär sig är färgspråket. På en orienteringskarta betyder färgerna ungefär så här:
- Vitt — löpbar skog. Till skillnad från de flesta kartor är vitt inte "tomt": det är normalskog där du kan springa.
- Gult — öppen mark: hyggen, ängar och fält. Ju starkare gult, desto öppnare.
- Grönt — tät vegetation. Ju mörkare grönt, desto svårare att ta sig fram; mörkaste gröna är i praktiken ogenomträngligt.
- Brunt — landformer: höjdkurvor, gropar, åsar och punkthöjder.
- Blått — vatten: sjöar, bäckar, kärr och sankmark.
- Svart — sådant människan byggt (stigar, vägar, byggnader, stängsel) och stenar, klippor och branter.
- Olivgrönt — tomtmark. Förbjudet område, dit springer man inte.
Kartnormerna: ISOM och ISSprOM
Det som gör kartorna så konsekventa är kartnormerna från Internationella Orienteringsförbundet (IOF):
- ISOM är normen för skogskartor, ritade i skala 1:15 000 eller 1:10 000.
- ISSprOM är normen för sprintkartor — stadsmiljö, parker och campus — i skala 1:4 000 eller 1:3 000, med tydliga symboler för det som är förbjudet eller opasserbart (murar, staket, rabatter).
Normen bestämmer inte bara symbolerna utan också minsta storlekar och avstånd, så att kartan förblir läsbar i tävlingsfart. Vill du gå djupare i vad skalorna betyder i praktiken har vi en egen guide: kartskalor förklarade.
Vem använder orienteringskartor?
Orienteringsklubbar förstås — men också skolor (orientering ingår i läroplanen för idrott och hälsa), kommuner som vill erbjuda motionsslingor och friluftsaktiviteter, och företag som arrangerar friskvård. En bra skolgårdskarta eller närområdeskarta är ofta det första steget: stor skala, tydliga symboler och ett lagom stort område.
Hur blir en karta till?
Traditionellt har kartritning krävt specialprogram som OCAD eller Open Orienteering Mapper, en hel del GIS-kunnande och många timmar i fält. Grunden är ett grundmaterial — flygbilder, laserdata och befintliga kartdatabaser — som kartritaren sedan tolkar och kompletterar ute i terrängen.
I easymaps ritar du kartan direkt i webbläsaren, utan att installera något: du kan börja från ett automatiskt utkast byggt på öppna kartdata och lägga på höjdkurvor från Lantmäteriets nationella höjdmodell. Läs mer i guiden från OCAD eller Open Orienteering Mapper till easymaps.
Köpa i stället för att rita?
Behöver du bara en karta — till skolan, ett läger eller en träning — finns det ofta redan en. Föreningar säljer sina kartor på easymaps butik, med digital leverans direkt eller tryckta exemplar per post. Guiden köpa orienteringskartor går igenom hur det fungerar.